Den sjunde dagen

Vilodagen är nästan till ända och jag har faktiskt hunnit med en hel del idag, vilket inte är alltför vanligt på söndagar för min del. Vanligtvis brukar det kännas som om den här dagen bara rusar iväg och gör plats för nästkommande skolvecka.

Dagen började med att jag gick upp förhållandevis sent, ungefär klockan halv tolv. Därefter följde cirka två timmars vintersporttittande. Allt detta tittande gjorde mig väldigt sugen på att plåga min egen kropp med lite motionscykling. Vanligtvis brukar jag cykla tio kilometer på motioncykeln nere i källaren, men idag kände jag att det var dags att ta ytterligare ett stort steg i mitt liv. Därför förlängde jag rutten med ytterligare två och en halv kilometer (årets bedrift, utan nämnvärd konkurens).

När jag sedan legat och kippat efter luft på golvet efter cykelturen likt en säl, duschat och ätit lite mat begav jag mig ut i det gassande solskenet (ironisk) på en prommenad och fick vägarna förbi min mormor och morfars hus där jag hälsade på. Det blev dock en kort vistelse och snart var jag hemma igen. Väl hemma gjorde jag ännu mer nytta (!) då jag tog fram spanskaboken och studerade lite grand inför kommande onsdags prov. 
Och nu ska jag snart gå och lägga mig.

/Jocke


Musik

Jag har börjat tänka på hur mycket bra musik det egenstligen finns i världen, och hur mycket dålig musik det finns. Det är ju verkligen ett klart bevis på hur skillda smaker vi människor har har, i synnerhet när det gäller musik. Man kan ju ta rap eller hip-hop (jag har för övrigt ingen aning om vad som skiljer dem åt) som exempel. Det är inte direkt någon musik jag, personligen blir överlycklig för om den spelas på radion. Då skulle jag nog byta kanal relativt omgående. Däremot finns det antagligen folk som tycker att denna musikstil är fantastiskt bra, för annars skulle den ju inte finnas i så stor skala som den faktiskt gör i dagsläget.

Vilken är då världens bästa låt? Det beror självklart på vem man frågar eftersom musiksmaken är så pass utspridd. Dessutom finns det så ofantligt många låtar att det säkerligen alltid finns någon låt man inte har hört som är bättre än de man har hört. Ibland kan man ju också tröttna på en bra låt bara för att man spelar den för ofta. Och nu har jag insett att detta ämne blev betydligt krångligare att skriva om än vad jag hade tänkt mig från början, men jag tycker ändå att det här med musik var värt att ta upp.

Jag har hört många bra låtar, men min personliga favoritlåt (som jag har hört) är nog i dagsläget "Hallelujah", skriven av Leonard Cochen. Det är otroligt många sångare som har framfört den, och av de versioner jag har hört tycker jag att Rufus Wainwright framför den bäst;)

/Jocke


Vart är vintern?

Hela hösten har jag nu väntat på att vintern ska komma och bära med sig ett tjockt lager kompakt snö. Liksom förra året har dock denna snö lyst ganska klart med sin frånvaro, och alla mina förhoppningar om att få träna lite på min, i dagsläget ganska otekniska längdskidåkning har grusats:/ Men trots detta har jag inte givit upp hoppet om det vita guldet ännu. Snart kommer den att komma, för att stanna (liksom jag har gjort i och med återkomsten till denna blogg:P) och när detta inträffar ska jag åka längdskidor som aldrig förr.

På tal om skidor är det bara cirka tre och en halv vecka kvar tills vi ska åka på skidresa med klassen vilket jag ser fram emot med största glädje. Det visade sig att även S:ta ragnhild arrangerar en årlig skidresa såsom Eneskolan gjorde. Det ska också bli mycket spännande att se hur mina nya klasskamrater åker skidor och snowboard.

Förutom snön längtar jag nu mest till helgen (vem gör inte det?:P). Det ska bli skönt med ett par dagar ledigt efter den här första skolveckan:) Det är inte så att det har varit en särdeles intensiv vecka, snarare tvärtom. Däremot tror jag inte riktigt att jag har hunnit komma in i det hela ännu. Sömnen är fortfarande ganska ojämn efter lovet och inte blev det bättre av att jag sov till nio i går (onsdags) morse då vi hade sovmorgon. Detta medförde naturligtvis att det blev svårt att somna nu inatt.

Ta vara på er / Jocke

The return of the Jocke

Haha. "I'm back, stronger than ever":P Jag ska i alla fall försöka skriva lite oftare än vad jag gjort det senaste halvåret. Anledningen till att jag nu har återvänt till denna blogg är främst att det känns som om jag börjar mista delar av den skrivförmåga jag tidigare arbetat fram (eller "upp":S (som sagt: svenskan är inte vad den har varit)). En annan anledning till denna plötsliga återkomst är att jag helt enkelt har blivit inspirerad av mina, fantastiskt välskrivande vänners bloggar, och därför tyckt att det var dags även för mig att uppta skrivandet igen.

Nu är bara frågan: Vad ska jag börja skriva om? Det har ju faktiskt hänt en hel del det senaste halvåret, och såhär i första inlägget känns det som att det finns en del att arbeta med. Jag har exempelvis gått en hel termin på gymnasiet nu, och det känns som ott jag börjar komma in bra i det. Det är lite skillnad emot gamla, goda Eneskolan, men eftersom jag har lyckats få trevliga klasskamrater och kompetenta lärare så ska jag inte klaga:P Som grädde på moset (vilket inte låter så gott, eftersom jag sammanlänkar mos med potatismos, som inte låter som någon delikatess tillsammans med grädde) ska jag åka till Prag tillsammans med klassen och de övriga ettorna i april vilket kommer bli mycket spännande.

Till sist måste jag bara passa på att dela med mig av ett mycket underhållande citat som min ekonomilärare sa igår: "Allting har en ende, utom en korv. Den har två." Såhär i efterhand har jag börjat fundera på om det verkligen bara är korvar som har två endar, eller om det finns andra saker som också har det.

/Jocke 

Här igen

Och så var jag här igen. Det kanske börjar låta lite tjatigt, men det känns verkligen som om jag inte har skrivit i denna blogg på ett bra tag. Den här gången har jag valt att skylla på att Gud har givit mig ett större uppdrag i livet än att sitta och blogga dagarna i ända. Han har sagt till mig att jag ska försöka få alla världens muslimska får att konvertera till kristendomen... Nej, nu skojar jag bara. Men jag måste ändå säga att den bortförklaringen var en av de bästa jag kommit på hittills, om den hade varit sann. Hur som helst så är detta inte någonting som är direkt vesentligt just nu vilket innebär att jag härmed får försöka byta skrivämne.

Igår var jag och såg den nya ARN-filmen tillsammans med delar av min familj:) Den var faktiskt något bättre än den förra, men efter att ha läst böckerna (skrivna av Jan Guillou) om den svenska tempelriddaren, som jag för övrigt varmt kan rekommendera, så kändes filmerna lite tama. Men det fanns en person som höjde upp hela filmen åtminstone två snäpp: Stellan Skarsgård som spelar Arns farbror. Han är är så otroligt iskall den där killen:P I samtliga filmer jag har sett med Stellan Skarsgård har han spelat en respektingivande, iskall roll som alltid har läget under någorlunda kontroll.

Detta är förövrigt mitt fyrtionde inlägg, vilket kanske inte låter så mycket, men jag har ändå skrivat ganska mycket i varje inlägg så det blir någ en hel del om man slår ihop allting. Jag funderar på att lägga ner bloggen efter femtio inlägg, det känns som ett bra avskedsnummer.

/Jocke

Tredje dagen

Idag var det den tredje dagen på den nya skolan. Det känns som om jag börjar komma någorlunda till rätta i denna nya och obekanta tillvaro på gymnasiet. Och från och med imorgon ska vi börja studera efter scheman vilket för med sig två positiva saker: För det första så kommer vi få betydligt längre raster än vad vi har haft de här första dagarna och för det andra så känns det bra att få lite fasta rutiner att gå efter och inte bara ett hastkomponerat tredagarsschema. Just nu känns det sammanfattningsvis alltså ganska bra på skolfronten:)

På tal om ingenting så kollade jag på "Tomten är far till alla barnen" igår och kom därmed fram till att det måste vara en av de roligaste (om inte den allra roligaste) svenska filmerna jag har sett:P Ekborgbröderna är så grymt roliga och bra skådespelare:P

Men nu är det dags för mig att gå till sängs och försöka skrapa ihop ett gäng med sömntimmar denna natt också. Jag kan dock inte sitta här och påstå att det har varit några så större problem att somna de senaste kvällarna då jag bokstavligen har stupat i säng efter långa skoldagar som man inte direkt är van vid efter mer än nio veckors slappt sommarlov.

Sov Gott/Jocke

Imorgon är det dags

Åh nej, nu känner jag att den kommer smygande. Den där förbannade nervositeten! Fram till idag har jag varit hur lugn som helst och tänkt: det här blir inga problem, det kommer att bli jättebra. Men så för bara några timmar sen började alla de där oroliga tankarna, som min hjärna hade stoppat undan någonstans, starta uppror. Eller snarare revolution! De bröt sig in i min tankecentral och började massproducera sig själva, och sedan dess har oroliga och nervösa tankar flödat genom min alltmer tveksamma hjärna. Tankar som: "Tänk ifall jag gör bort mig!" "Får inte missa tåget!" "Vad ska jag ha på mig?". Kaos är ett väldigt passande ord enligt min mening!

Men innerst inne är jag ändå nästan helt säkert på att allting kommer att gå bra. Och även om jag mot all förmodan skulle begå något eller några misstag så är det säkert ingenting som inte går att reparera under de kommande tre åren jag ska gå på skolan. Så nu återstår egentligen bara några saker för mig innan skolan börjar imorgon, 1: Jag får ta och rycka upp mig och lägga nervositeten åt sidan. 2: Jag får inte försova mig imorgon bitti;) 3: Jag måste gå och lägga mig nu för att undvika att punkt två inträffar. Det lär bli en lång och händelserik dag imorgon.

/Jocke

Beroende individualister

Något ytterst ovanligt har faktiskt hänt! Jag har nämligen dammat av min hjärna och tänkt, vilket inte händer allt för ofta;) Nej, det brukar faktiskt kunna inträffa då och då och ibland ganska ofta om jag har tur. Hur som helst, så tänkte jag ("tänkte" igen. Det börjar bli något av ett nyckelord i den här texten:P) berätta lite om vad det är jag har tänkt på genom att skriva ner det i detta inlägg. Så nu får ni hålla i er!

Jag har alltså tänkt lite på hur vi människor egentligen fungerar. Alltså inte rent biologiskt uppbyggt, utan snarare hur många agerar i vissa situationer. Många anser nämligen att människan är en individ som gärna vill klara sig själv. Man skulle kunna säga att det är en sorts instinkt som vi levt med enda sedan männskligheten började expandera. På den tiden (typ stenåldern eller något)  fungerade dessutom detta individuella system då de gamla grottmänniskorna både kunde skaffa fram mat och dessutom hade de allra flesta andra egenskaper som behövdes för att överleva.

Men tiden gick och snart upptäckte man att det fanns ett mycket effektivare system än individuallismen, nämligen sammarbete. Sammarbete iform av att människan speciallicerade sig allt mer inom vissa områden för att kunna få ut det yttersta ur varje område. Detta gjorde att vi tappade många av de egenskaper som behövdes för att överleva på egen hand. Och om man tänker lite på hur samhället ser ut idag så skulle man kunna jämföra varje människa med ett litet kugghjul som tillsammans med många andra kugghjul får en hel maskin (samhället) att fungera. Men ensam klarar sig inte ett kugghjul långt. Det är ju beroende av att de andra små kugghjulen ("kugghjul" nytt nyckelord;)) drar sina strån till stacken. Då kan man ju alltså ställa sig frågan: Vad skulle hända om något virus typ utrotade alla människor i världen utom en själv? Skulle ens individuella instinkter då återigen gripa in eller skulle de rutiner gällande sammarbete då göra att man inte klarade sig?

/filosofen Jocke


Hemma

Ja, nu är jag återigen hemma i Sverige (vilket jag visserligen har varit i ett antal dagar nu, men inte haft ork eller lust att uppdatera här på bloggen förrän nu). Hur som helst så var det riktigt bra i Turkiet:) Varmt och soligt (ibland dock aningen för varmt) för det mesta och trevliga och glada människor. En kväll när vi gick längs en gata blev vi till exempel helt spontant bjudna på te av ett gäng turkiska butiksarbetare som satt mitt ute på trotoaren och rastade med en gasolugn och en tepanna. Det var dock bara mormor och mamma som vågade dricka av teet eftersom vi andra blev så överumplade bara av att de bjöd oss. Jag menar: här i Sverige skulle man aldrig bli bjuden på te mitt ute på gatan en sen kväll. Något som däremot var negativt var att de inte hade några osthyvlar där, vilket innebar att det blev onödigt svårt att få till bra oskskivor eftersom det enda redskapet som fanns till hands för denna uppgift var knivar.

Den mesta tiden i Turkiet gick åt till att bada, i synnerhet runt middag då hettan var oemotståndlig (upp till 45 C*). Vissa dagar gick vi till och med och lade oss vid den tiden och sov middag när det till och med blev för varmt för att sola och bada. En dag var vi dock och besökte en stor piratborg uppe på en kulle som delade stranden vid staden vi bodde i, i
 två delar.

Jag har lärt mig massor med turkiska (med "massor" syftar jag på typ ett tiotal ord) under resan också, vilket var synnerligen populärt bland turkarna:) Så fort man sa ett ord på turkiska till en turk så sken han/hon upp som en sol. Antingen berodde det på att de tyckte att det var kul att någon turist försökte sig på deras eget språk, eller så var mitt uttal så fantastiskt dåligt att det var det de flinade åt. Jag skriver ner en liten ordlista över några viktiga ord jag lärde mig på turkiska här nedanom någon är intresserad:P
Merhaba - Hej
Tessacürler - Tack
Ben iyiyim - Jag mår bra
Suyu - Vatten (inte mineralvatten)
Cara cocugu - Landkrabba
Günaydin - God morgon
Saat kac - Vad är klockan?

Ha det bra/Jocke B

Turkiet

Ikväll/natt bär det av mot sydligare breddgrader (vilket är ett mycket uttjatat uttryck som trots allt fungerar ganska bra i många sammanhang). Jag ska nämligen åka med min familj till Turkiet:) Det enda lilla haken med resan är själva flygresorna fram och  tillbaka kommer att utspela sig på ganska okonfortabla tider. När vi ska ner dit t.ex. lyfter planet från Skavsta flygplats i Nyköping klockan åtta på kvällen vilket innebär att vi inte är framme i Turkland förrän klockan är nästan ett deras tid. Sedan ska vi åka buss från flygplatsen i Antalya som staden heter till den lilla semesterorten där vi ska bo som heter Allaña, vilket tar ytterligare två timmar. Då är vi framme runt klockan tre på natten. Detta kanske inte låter som så sent för de flesta av er, men då ska jag bara sticka in att samtliga i den familjen jag bor i är relativt kvällströtta i jämförelse med de flesta andra familjer vilket i sin tur innebär att vi brukar gå och lägga oss senast klockan tolv även på helger och semesterdagar.

Hursomhelst så är dessa restider en smäll man får ta ibland. Sömnen kan man ta igen någon annan gång och jag har faktiskt gjort allt som står i min makt redan iform av att inte ha vaknat förrän klockan elva idag vilket, om möjligt, kan få mig att orka vara uppe till sent i natt.

/Jocke B

Dagen

Här sitter jag vid min dator en sen (beroende på vad man har för dygnsrytm) måndagkväll (klockan är runt elva). Det är dock inte vilken måndagskväll som helst, utan det är faktiskt den 14:e juli vilket innebär att en av vårt lands mest kända nationalikon och aktiva ambassadör fyller år. Jag tror att de flesta vet vem jag talar om, men liksom jag alltid varit är jag även nu väldigt aktsam med att nämna namn i min blogg (vad jag har för anledning till denna aktsamhet vet jag dock inte, men det är förmodligen någon väldigt bra anledning om jag känner mitt undermedvetna rätt:P). Hur som helst så har jag i alla fall följt bitar av denna "kändis" födelsedagsfirande via tv där ett antal kända artister agerade till hennes ära. Jag missade dock början av denna tillställning eftersom att jag då var ute och motionerade.

I övrigt har inte dagen bjudit på några varken direkt läs- eller skrivvärda händelser då jag mestadels har utfört diverse trädgårdsarbeten och spelat lite fotboll. Jag har även planerat för att spela bowling i bollhallen imorgon med ett par vänner. Detta raserades dock totalt när alla planer väl var upplagda och det enda som återstod var att ringa till bollhallen och boka en bana. Då fick jag olyckligtvis reda på att bowlinghallen är stängd enda fram till den 28:e juli p.g.a. personalsemester:( Så kan det gå!

Nu är det bara tolv dagar kvar, sedan lämnar jag Sverige för att söka värme på sydligare breddgrader. Då reser nämligen jag och min familj till Turkiet och en liten semesterort vid namn Allaña (väldigt osäker på stavningen) på semester:) Det ska bli riktigt roligt:)

Ha det bra /Jocke B


Fisketur

Denna soliga, vackra torsdagssommardag har jag till störst del tillbringat ute till sjöss (och precis bredvid sjön) tillsammans med min snälla morfar. Hurtiga som vi var gav vi oss ut i hans båt någon gång runt gryningen (eller närmare bestämt klockan elva) eftersom fiskarna oftast nappar tidigt på morgonen. Vädret var som sagt på topp trots den tidiga timmen och med metspöna och kastspöna i högsta hugg gav vi oss iväg till en liten udde ute på sjön. Där hittade vi en bra plats att ta oss iland på vilket vi självklart gjorde. Tyvärr var det fullt med ilskna, för att inte säga ohyffsade och egoistiska fiskmåsar just på den udden så efter att hälften av besättningen kommit iland (d.v.s. jag) så ångrade vi oss och jag entrade återigen båten för att vi skulle försöka hitta oss en annan plats att fiska på.

Strax hittade vi en, till synes ännu bättre fiskeplats där vi kunde landstiga. Morfar anade dock att platsen inte var den optimala för fiske, men vi tog oss som sagt i alla fall iland och gjorde några kast med våra spön. Till sist insåg dock båda att det var näst intill lönlöst att stå där ute och fiska eftersom att chanserna att få upp fisk just där inte var sådär jättestora. Därför begav vi oss än en gång ut till sjöss för att försöka hitta en bättre plats att fiska på. Vi tänkte tillbaka på senaste gången vi hade varit ute för att fiska då vi faktiskt hade dragit upp en gädda och hoppades självklart på någonting liknande denna gång. Trots att vi till sist hittade ett ganska bra ställe att stå och kasta på så fick vi tyvärr ingen napp denna gång och aningen besvikna vände vi hemåt vid tretiden.

/Jocke B

16 år idag!

Ännu ett år har förflutit och ännu ett år ligger framför mig. Nu är jag ännu år längre bort ifrån födelsen, men samtidigt ännu ett år närmare döden. Nu är det visserligen inte på det sättet man ska tänka, men jag tyckte att det var en bra inledning:P
Ja, idag tänkte jag skriva om tre saker som inträffade efter midnatt natten till idag; en mindre bra sak och två (enligt mig) bra saker:) Det är väl lika bra att börja med den mindre bra saken då jag vid midnatt fick konstatera det tråkiga, men ändå väntade beskedet att busschaufförerna går ut i strejk från och med idag. Detta innebär alltså att det helt enkelt inte går några bussar i Stockholmsområdet:/ Nu är jag visserligen inte sådär jättepåläst inom ämnet, men jag antar att detta tråkiga bussbesked innebär att mina bowlingplaner blir tvungna att ännu än gång raseras och flyttas frammåt ifall det är så illa att inte heller bussarna mellan Järna och Södertälje är i trafik:( Men å andra sidan; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som man brukar säga.

Jaha, det var som sagt den tråkiga nyheten. Den första glada saken som inträffar idag är att kanadensarna firar sin nationaldag. Nu kanske ni undrar vad jag har för glädje av det och svaret är: inte stor glädje alls faktiskt. Däremot tyckte jag att det var trevligt att påpeka det eftersom kanadensarna säkert tycker att det är kul att ha nationaldag. (För de som är riktigt petiga ska jag kanske säga att Kanadas nationaldag inte direkt invigdes vid midnatt eftersom deras dygn ligger cirka sex timmar efter vårat, men ändå.)

Till sist kommer den gladaste nyheten av de alla; Jocke (d.v.s. JAG) ska påbörja mitt sjuttonde år på denna jord idag. Det är nämligen på det viset att han/jag fyller 16 år just idag, den första juli. Ett fyrfaldigt leve...:P

Glada hälsningar/Jocke B

Lite av varje

Oj, oj, oj, vad dålig jag har börjat bli på att skriva här på senare tid:O Det värsta av allt är att jag inte förstår varför jag aldrig skriver nuförtiden:S Det kan möjligtvis bero på att jag inte har haft den tid som krävs för att skriva inlägg, men det är å andra sidan inte särdeles troligt eftersom jag har betydligt mer fritid nu när det är sommarlov än vad jag hade under skoltiden. Nej, den enda poteniella orsaken jag kan se till min inläggsdestruktivitet på senare tid är nog helt enkelt den att jag inte har haft någon lust att skriva. Eller så har jag bara blivit oerhört lat, så lat att jag helt enkelt inte har orkat skriva någonting, men även om det nu skulle vara på det viset så skulle jag aldrig erkänna för mig själv att jag är så lat. Därför väljer jag nu slutligen att skylla min låga inläggsproduktion på att jag inte har haft lust att skriva (stor *punkt* för detta totalt ointressanta ämne).
 
Nej, nu tänkte jag skriva om någonting lite trevligare, nämligen om hur mitt sommarlov har varit hittils:) Till att börja med så har stora delar av tiden gått åt till att ligga i min säng och sova/försöka sova (vilket inte alltid går så bra). Igår natt gick jag t.ex. och lade mig runt halv tolv, men somnade jag för det? Nej! Jag skulle nödvändigtvis ligga vaken fram till klockan halv två. Sedan gav jag upp och satte på en film som jag, sömnigt, låg och höll mig vaken till ("Pirates of the carribean: at world´s end"). Klockan halv tre lyckades jag i alla fall somna.
Natten innan ska vi inte ens prata om. Den kantades nämligen av allt ifrån blixtrar och dunder till (magiska under:P) att grannens huslarm plötsligt gick igång och höll på hela natten. Det var en riktig parodi, faktiskt:P I övrigt har jag tillbringat större delen av min tid med diverse hushålls- och trädgårdsarbeten som måste utföras nu när det somras.

Dagens "Fotbollssnack": Man blev ju så förbannad när Sverige åkte ur EM. Inte för att de inte hade gjort en godkännd insatts, utan snarare för att det började så bra mot Grekland. Men, men! Det kommer ju som tur är fler chanser och till alla dom som tycker att Lars Lagerbäck ska avgå som lagledare vill jag bara säga: Det är väldigt svårt att hitta en så bra och passande lagledare som Lagerbäck är. Utan honom hade vi defenitivt inte ens kvalificerat oss till EM. Nu kanske det låter som om jag försöker framstå som någon fotbollsexpert, och det är faktiskt precis det jag försöker:P (Hoppas jag lyckades;))

/Jocke B

Skolavslutning

Har ni känt den där känslan när man plötsligt känner sig lättad och fri men samtidigt ändå inte känner någon direkt tillfredsställelse? Har ni känt liksom om ni ska lämna något gammalt men tryggt bakom er som ni vet aldrig kommer komma tillbaka? Det har i alla fall jag känt i och med skolavslutningen för två dagar sedan. Klassen, som har hållts intakt i fyra år nu, splittrades och skärvorna, i form av elever kommer att flyga åt alla möjliga håll i framtiden. Det känns tomt, som om någonting abstrakt har brutit sig loss och lämnat mig inombords. Men minnena kommer ändå alltid att finnas kvar där inne någonstans. Minnena av alla de underbara och unika människorna som gick i klassen och minnena av de trevliga och yrkeskunniga lärare som har varit en stor, bidragande faktor till en hel del av de nya saker som har expanderat min och mina klasskamraters intelligens. Jag kom till klassen som en liten, skygg individ med vetskapen om att jag skulle dela större delen av min tid med ett trettiotal främlingar de kommande fyra åren. Men jag gick från klassen med högt huvud och tog farväl av ett trettiotal vänner som jag fått under resans gång.

Skolavslutningen var trevlig! Tack vare det fina vädret hade vi förmånen att kunna sitta utomhus och avsluta vår tid tillsammans på skolan istället för att sitta och svettas i en varm och dunkel idrottshall. Som vanligt höll rektorn tal (dock inte samma rektor som förr om åren utan en ny) och konfrensierade oss genom avslutningen. Priser delades ut till höger och vänster åt folk som hade utfört berömvärda prestationer under året och skoltiden (jag fick för övrigt ta emot två priser;)). Det var ungefär som en vanlig skolavslutning. Sedan gick vi in i våra respektive klassrum och lärarna delade ut betyg åt sina respektive elever. (Jag blev faktiskt positivt överaskad när jag öppnade mitt  betygskuvert och fick se betygen.) Efter detta gick våran klass ut igen för att ta ett sista förväl och bli fotograferade en sista gång tillsammans. Det var ett sorgens ögonblick och många grät av saknad. (Till scenen skulle Andrea Bucceli och Sarah Brightmans vackra operabalad "Time to say goodbye" passat väldigt bra in som bakgrundsmusik.) Jag kommer att sakna er, 9A!

(Går)Dagens "fotbollsmatch": Sverige-Spanien 1-2:( Det var en fantastisk prestation av de svenska spelarna, tyvärr höll det inte ända in i kaklet:( Men vi har fortfarande goda chanser att ta oss vidare;)

/Jocke B

RSS 2.0