ordetiminmakt -

Tredje dagen

Idag var det den tredje dagen på den nya skolan. Det känns som om jag börjar komma någorlunda till rätta i denna nya och obekanta tillvaro på gymnasiet. Och från och med imorgon ska vi börja studera efter scheman vilket för med sig två positiva saker: För det första så kommer vi få betydligt längre raster än vad vi har haft de här första dagarna och för det andra så känns det bra att få lite fasta rutiner att gå efter och inte bara ett hastkomponerat tredagarsschema. Just nu känns det sammanfattningsvis alltså ganska bra på skolfronten:)

På tal om ingenting så kollade jag på "Tomten är far till alla barnen" igår och kom därmed fram till att det måste vara en av de roligaste (om inte den allra roligaste) svenska filmerna jag har sett:P Ekborgbröderna är så grymt roliga och bra skådespelare:P

Men nu är det dags för mig att gå till sängs och försöka skrapa ihop ett gäng med sömntimmar denna natt också. Jag kan dock inte sitta här och påstå att det har varit några så större problem att somna de senaste kvällarna då jag bokstavligen har stupat i säng efter långa skoldagar som man inte direkt är van vid efter mer än nio veckors slappt sommarlov.

Sov Gott/Jocke

2008-08-21 @ 20:48:28 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

Imorgon är det dags

Åh nej, nu känner jag att den kommer smygande. Den där förbannade nervositeten! Fram till idag har jag varit hur lugn som helst och tänkt: det här blir inga problem, det kommer att bli jättebra. Men så för bara några timmar sen började alla de där oroliga tankarna, som min hjärna hade stoppat undan någonstans, starta uppror. Eller snarare revolution! De bröt sig in i min tankecentral och började massproducera sig själva, och sedan dess har oroliga och nervösa tankar flödat genom min alltmer tveksamma hjärna. Tankar som: "Tänk ifall jag gör bort mig!" "Får inte missa tåget!" "Vad ska jag ha på mig?". Kaos är ett väldigt passande ord enligt min mening!

Men innerst inne är jag ändå nästan helt säkert på att allting kommer att gå bra. Och även om jag mot all förmodan skulle begå något eller några misstag så är det säkert ingenting som inte går att reparera under de kommande tre åren jag ska gå på skolan. Så nu återstår egentligen bara några saker för mig innan skolan börjar imorgon, 1: Jag får ta och rycka upp mig och lägga nervositeten åt sidan. 2: Jag får inte försova mig imorgon bitti;) 3: Jag måste gå och lägga mig nu för att undvika att punkt två inträffar. Det lär bli en lång och händelserik dag imorgon.

/Jocke

2008-08-18 @ 22:10:09 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Beroende individualister

Något ytterst ovanligt har faktiskt hänt! Jag har nämligen dammat av min hjärna och tänkt, vilket inte händer allt för ofta;) Nej, det brukar faktiskt kunna inträffa då och då och ibland ganska ofta om jag har tur. Hur som helst, så tänkte jag ("tänkte" igen. Det börjar bli något av ett nyckelord i den här texten:P) berätta lite om vad det är jag har tänkt på genom att skriva ner det i detta inlägg. Så nu får ni hålla i er!

Jag har alltså tänkt lite på hur vi människor egentligen fungerar. Alltså inte rent biologiskt uppbyggt, utan snarare hur många agerar i vissa situationer. Många anser nämligen att människan är en individ som gärna vill klara sig själv. Man skulle kunna säga att det är en sorts instinkt som vi levt med enda sedan männskligheten började expandera. På den tiden (typ stenåldern eller något) fungerade dessutom detta individuella system då de gamla grottmänniskorna både kunde skaffa fram mat och dessutom hade de allra flesta andra egenskaper som behövdes för att överleva.

Men tiden gick och snart upptäckte man att det fanns ett mycket effektivare system än individuallismen, nämligen sammarbete. Sammarbete iform av att människan speciallicerade sig allt mer inom vissa områden för att kunna få ut det yttersta ur varje område. Detta gjorde att vi tappade många av de egenskaper som behövdes för att överleva på egen hand. Och om man tänker lite på hur samhället ser ut idag så skulle man kunna jämföra varje människa med ett litet kugghjul som tillsammans med många andra kugghjul får en hel maskin (samhället) att fungera. Men ensam klarar sig inte ett kugghjul långt. Det är ju beroende av att de andra små kugghjulen ("kugghjul" nytt nyckelord;)) drar sina strån till stacken. Då kan man ju alltså ställa sig frågan: Vad skulle hända om något virus typ utrotade alla människor i världen utom en själv? Skulle ens individuella instinkter då återigen gripa in eller skulle de rutiner gällande sammarbete då göra att man inte klarade sig?

/filosofen Jocke

2008-08-15 @ 11:03:59 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Hemma

Ja, nu är jag återigen hemma i Sverige (vilket jag visserligen har varit i ett antal dagar nu, men inte haft ork eller lust att uppdatera här på bloggen förrän nu). Hur som helst så var det riktigt bra i Turkiet:) Varmt och soligt (ibland dock aningen för varmt) för det mesta och trevliga och glada människor. En kväll när vi gick längs en gata blev vi till exempel helt spontant bjudna på te av ett gäng turkiska butiksarbetare som satt mitt ute på trotoaren och rastade med en gasolugn och en tepanna. Det var dock bara mormor och mamma som vågade dricka av teet eftersom vi andra blev så överumplade bara av att de bjöd oss. Jag menar: här i Sverige skulle man aldrig bli bjuden på te mitt ute på gatan en sen kväll. Något som däremot var negativt var att de inte hade några osthyvlar där, vilket innebar att det blev onödigt svårt att få till bra oskskivor eftersom det enda redskapet som fanns till hands för denna uppgift var knivar.

Den mesta tiden i Turkiet gick åt till att bada, i synnerhet runt middag då hettan var oemotståndlig (upp till 45 C*). Vissa dagar gick vi till och med och lade oss vid den tiden och sov middag när det till och med blev för varmt för att sola och bada. En dag var vi dock och besökte en stor piratborg uppe på en kulle som delade stranden vid staden vi bodde i, i
två delar.

Jag har lärt mig massor med turkiska (med "massor" syftar jag på typ ett tiotal ord) under resan också, vilket var synnerligen populärt bland turkarna:) Så fort man sa ett ord på turkiska till en turk så sken han/hon upp som en sol. Antingen berodde det på att de tyckte att det var kul att någon turist försökte sig på deras eget språk, eller så var mitt uttal så fantastiskt dåligt att det var det de flinade åt. Jag skriver ner en liten ordlista över några viktiga ord jag lärde mig på turkiska här nedanom någon är intresserad:P
Merhaba - Hej
Tessacürler - Tack
Ben iyiyim - Jag mår bra
Suyu - Vatten (inte mineralvatten)
Cara cocugu - Landkrabba
Günaydin - God morgon
Saat kac - Vad är klockan?

Ha det bra/Jocke B

2008-08-07 @ 19:42:33 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()