ordetiminmakt

Något ytterst ovanligt har faktiskt hänt! Jag har nämligen dammat av min hjärna och tänkt, vilket inte händer allt för ofta;) Nej, det brukar faktiskt kunna inträffa då och då och ibland ganska ofta om jag har tur. Hur som helst, så tänkte jag ("tänkte" igen. Det börjar bli något av ett nyckelord i den här texten:P) berätta lite om vad det är jag har tänkt på genom att skriva ner det i detta inlägg. Så nu får ni hålla i er!

Jag har alltså tänkt lite på hur vi människor egentligen fungerar. Alltså inte rent biologiskt uppbyggt, utan snarare hur många agerar i vissa situationer. Många anser nämligen att människan är en individ som gärna vill klara sig själv. Man skulle kunna säga att det är en sorts instinkt som vi levt med enda sedan männskligheten började expandera. På den tiden (typ stenåldern eller något)  fungerade dessutom detta individuella system då de gamla grottmänniskorna både kunde skaffa fram mat och dessutom hade de allra flesta andra egenskaper som behövdes för att överleva.

Men tiden gick och snart upptäckte man att det fanns ett mycket effektivare system än individuallismen, nämligen sammarbete. Sammarbete iform av att människan speciallicerade sig allt mer inom vissa områden för att kunna få ut det yttersta ur varje område. Detta gjorde att vi tappade många av de egenskaper som behövdes för att överleva på egen hand. Och om man tänker lite på hur samhället ser ut idag så skulle man kunna jämföra varje människa med ett litet kugghjul som tillsammans med många andra kugghjul får en hel maskin (samhället) att fungera. Men ensam klarar sig inte ett kugghjul långt. Det är ju beroende av att de andra små kugghjulen ("kugghjul" nytt nyckelord;)) drar sina strån till stacken. Då kan man ju alltså ställa sig frågan: Vad skulle hända om något virus typ utrotade alla människor i världen utom en själv? Skulle ens individuella instinkter då återigen gripa in eller skulle de rutiner gällande sammarbete då göra att man inte klarade sig?

/filosofen Jocke