ordetiminmakt

Denna soliga, vackra torsdagssommardag har jag till störst del tillbringat ute till sjöss (och precis bredvid sjön) tillsammans med min snälla morfar. Hurtiga som vi var gav vi oss ut i hans båt någon gång runt gryningen (eller närmare bestämt klockan elva) eftersom fiskarna oftast nappar tidigt på morgonen. Vädret var som sagt på topp trots den tidiga timmen och med metspöna och kastspöna i högsta hugg gav vi oss iväg till en liten udde ute på sjön. Där hittade vi en bra plats att ta oss iland på vilket vi självklart gjorde. Tyvärr var det fullt med ilskna, för att inte säga ohyffsade och egoistiska fiskmåsar just på den udden så efter att hälften av besättningen kommit iland (d.v.s. jag) så ångrade vi oss och jag entrade återigen båten för att vi skulle försöka hitta oss en annan plats att fiska på.

Strax hittade vi en, till synes ännu bättre fiskeplats där vi kunde landstiga. Morfar anade dock att platsen inte var den optimala för fiske, men vi tog oss som sagt i alla fall iland och gjorde några kast med våra spön. Till sist insåg dock båda att det var näst intill lönlöst att stå där ute och fiska eftersom att chanserna att få upp fisk just där inte var sådär jättestora. Därför begav vi oss än en gång ut till sjöss för att försöka hitta en bättre plats att fiska på. Vi tänkte tillbaka på senaste gången vi hade varit ute för att fiska då vi faktiskt hade dragit upp en gädda och hoppades självklart på någonting liknande denna gång. Trots att vi till sist hittade ett ganska bra ställe att stå och kasta på så fick vi tyvärr ingen napp denna gång och aningen besvikna vände vi hemåt vid tretiden.

/Jocke B